ericaasvensson

Märkte du inte att något gick fel när alla polisanmälningar uppstod?

Jag mår inte på topp idag, jag har funderat för mycket..

Jag bara undrar om det var vi som gjorde fel, eller det bara var han som var sjuk? Även om det är över kommer alltid minnena vara kvar..

Han är som en evig mardröm som följer efter mig vart jag än går..

Jag är rädd att höra hans namn, hans röst och se hans hemska ansiktsuttryck igen. Som en dag när jag sprang upp för trappan, han sprang efter.. Jag slängde mig i sängen, slog huvudet i lampan på vägen ner. Han öppnade dörren med ett ryck, jag tryckte in mig i hörnan och kurade ihop mig under täcket. Han drog iväg täcket och knöt näven, det kändes som om han skulle slå mig men det gjorde han aldrig. För en gångs skull.. Jag skrek: "Fattar du inte att vi är rädda för dig!?" Pappa bara skrattade till och vände sig om och gick ut.. Det är det sista jag kommer ihåg..

Varje gång jag tänker på honom ser jag han arga minen..

Det kommer aldrig försvinna, hur mycket jag än hoppas. Ni kanske tror att allt är över, men det finns ingenting som kommer gå över. För jag kommer vara sårad förevigt och inget kan stoppa det.

Ja, undra hur det känns att bli skadad av sin pappa!?